Logotyp

De hundra språken

– en dikt skriven av Loris Malaguzzi – upphovsmannen till Reggio Emilia-skolorna i Italien. Diken uttrycker några av de grundläggande tankarna inom Reggio Emilia filosofin. De 100 språken är en metafor för barnens uttryckssätt och hur de kommunicerar i samspel med sin omgivning och vikten av att barn får använda dessa. Malaguzzi menade att det inte ska finnas några gränser mellan lek och lärande och att vi ska använda alla våra sinnen.

Tvärtom, det är hundra som finns!

”Ett barn är gjort av hundra
Barnet har hundra språk
hundra händer
hundra tankar
hundra sätt att tänka
att leka och att tala på
hundra alltid hundra
sätt att lyssna
att förundra att tycka om
hundra lustar
att sjunga och förstå
hundra världar
att uppfinna
hundra världar
att drömma fram

Ett barn har hundra språk
(och därtill hundra hundra hundra)
men berövas nittionio.
Skolan och kulturen
skiljer huvudet från kroppen.

Man ber barn;
att tänka utan händer
att handla utan huvud
att lyssna men inte tala
att begripa utan glädjen i
att hänföras och överraskas
annat än till påsk och jul.

Man ber dem:
att bara upptäcka
den värld som redan finns och
av alla hundra
berövar man dem nittionio

Man säger dem:
att leken och arbetet
det verkliga och det inbillade
vetenskapen och fantasin
himlen och jorden
förnuftet och drömmarna
är företeelser
som inte hänger ihop.

Man säger dem:
att det inte finns hundra
Men barnet säger:
Tvärtom, det är hundra som finns.”